Ett litet, litet, litet täcke. Nej, snarare en tunn vaddfilt. Marken går till sömn och drar den tunna filten över sig. Försöker skyla hela kroppen och skydda sig mot Vintern. Undrar hur länge hon får sova, om hon nu överhuvudtaget somnar, innan filten rycks bort.
Ett skydd, ett bräckligt skal som ingen råder över. Det är en ynnest, en nåd att få något mellan sig och omgivningen. En hinna tunn. Rör dig inte, den krackelerar. Rör dig och lev utan distans.
Men världen och det du ser blir inte vackrare för att din blick är ogrumlad…
If you want your honey
To look super swell
You must spring for that little blue jar
Patton’s Kiss And Tell
Kiss And Tell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar