Ett skepp kommer lastat

Sångensemblen Amanda skall vara med på Ett ljus för Gaza.

Varför är Amanda det? Är Amanda politiska? Ja, om du menar att det personliga är politiskt. Nej, om menar att det att det är att ta ställning mot något, eller någon.

Det Amanda vill är att ta ställning för. För medmänsklighet, mänsklig rätt och folkrätt. För ljus, värme och hopp. Amanda vill säga att människan inte är ensam.

Och klarar sig inte ensam. Klotet är för litet för det.

Därför sjunger Amanda, sjunger om kärleken till livet, om att vara ensam och om vad vi kan åstadkomma tillsammans.

Och om hoppet.

Som Ekelöf skrev:

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska

i längden.

Snö

Ett litet, litet, litet täcke. Nej, snarare en tunn vaddfilt. Marken går till sömn och drar den tunna filten över sig. Försöker skyla hela kroppen och skydda sig mot Vintern. Undrar hur länge hon får sova, om hon nu överhuvudtaget somnar, innan filten rycks bort.

Ett skydd, ett bräckligt skal som ingen råder över. Det är en ynnest, en nåd att få något mellan sig och omgivningen. En hinna tunn. Rör dig inte, den krackelerar. Rör dig och lev utan distans.

Men världen och det du ser blir inte vackrare för att din blick är ogrumlad…

If you want your honey
To look super swell
You must spring for that little blue jar
Patton’s Kiss And Tell
Kiss And Tell

Amanda och hennes älskare

Det tog ett tag innan jag förstod att Amanda inte hade en publik som kom och lyssnade och tittade på föreställningarna. Sådan där publik som jag var van vid från alla andra körer som jag sjungit i, som just kommer och tittar och lyssnar och säger: Vad fint ni sjöng och så duktiga ni är.

Ibland var den publiken, som salig missionspastorn, glad över att få vara tacksam. Ibland var den bara väldigt liten och ville ha tryckta program så man fick med sig något hem. Helst ville den ha kaffe och kaka i pausen, om det var någon paus. Det var det ibland och då ville också kören ha kaffe och kaka.

Men en sådan publik har inte Amanda. Amanda har ingen publik alls. Amanda har en himla många vänner, älskare och partners. ja, älskarinnor också. När Amanda har en föreställning kommer inte människor får att titta eller lyssna; de kommer för att hänga lite med polarna, hålla handen, kramas, dricka lite vin (bara lite) och dela livsöden och äventyr. Tala om det som är riktigt viktigt, det som betyder något just nu. Och om det som är evigt.

Amanda har en väldans massa relationer.

Hur ser din relation ut med Amanda? Berätta för oss. Skriv i kommentatorsfältet och dela det med oss!

Kramar

Amanda

All these walks with you

Talk about love, peace, happiness, eternity.

Amanda har nu gjort föreställningen "Cirklar" åtta gånger. Flera gånger, bland annat nu i helgen, har vi som sista extranummer sjungit Freddie Wadlings "Walk". En man vaknar upp på en strand och vet inte vad vem han är men påminner sig just dessa ord "love, peace, happiness, eternity" - de som skall följa honom och göra honom åter verklig.

Det känns som om detta är det budskap Amanda alltid vill ge dig som är med oss på vår resa, genom rymden. Därför är det så rätt att sjunga det allra sist så att det följer dig ända hem.

"Cirklar" är en föreställning om döden och livet och allt däremellan, en associativ resa kring förändring med Döden väldigt närvarande. När du blir vän med döden vågar du leva.

When you walk your line - don't forget to talk about love, peace, happiness, eternity.

Publiken!

Allt som oftast hör människor av sig efter föreställningarna med recensioner, kommentarer eller bara små enkla tack. Det är Amanda väldigt glada över. Några exempel på publikreaktioner efter senaste föreställningen "Cirklar" är:

"Föreställningen var en upplevelse av stora mått! Fantasifull, djup, humoristisk, starkt berörande osv.. Vi var så glada att vi fick vara med om den!"

"Tack alla i gruppen för den magiska konsert jag fick avnjuta igår i Skeppsholmskyrkan. En och en halv timmes laddning av själen för att möta höstmörkret."

"Idag har jag, lyssnat, sett … varit med om Amanda. Vad var jag egentligen med om?

Vad jag än var med om var det en fantastisk helhetsupplevelse för både syn och hörsel. Några gånger fick klangen huden att knottra sig.

Det var så BRA!"

Amanda bugar, bockar och rullar sig på golvet.

Ett annat sätt

Ett annat sätt…varför alltid ett annat sätt? Även jag tar understundom, om inte förbjudna så iallafall nötta intill leda, orden i min mun.

Jag vill ändra, för-ändra. Mitt liv, Ditt liv, allas liv. Vill tillföra perspektiv, byta roll, position, betraktelsesätt, förhållningssätt. Mätt på -sätt…

Men ändå. Det går, om man vill och orkar, att se sig själv och världen på nya …sätt…hela tiden. Varför? För jag vill, för det är…bättre? Är det av rastlöshet; eller en uppriktigt vilja att vilja väl?

”Face lift” sjunger Joni Mitchell i bakgrunden. Påminnande mig om att söka grunderna för mina påståenden. Att våga vilja, våga välja att ta sin utgångspunkt för tanken i ett annat paradigm och därmed göra livet svårare med uppsåtet är att göra livet sannare. I alla fall så som jag har valt att se det.

Att välja handlar inte om rationalitet. Det handlar om att hela tiden återerövra tron om att det man gör är det rätta.

Cirklar

Cirklar är en föreställning om döden och livet och allt däremellan, en associativ resa kring förändring
med Döden högst närvarande i rummet.
Amanda samarbetar denna gång med Peter Svenzon, koreografi, och tillsammans tolkar de Requiemformen genom att skapa ett musikaliskt och sceniskt collage som ett nytt lövverk kring en stam av tradition.
Glädje, sorg och människors möten med förändringens kraft genomsyrar föreställningen.
Kärnan i Amandas sceniska arbete är en strävan efter ett starkt musikaliskt uttryck.
Med allvar och humor utforskar Amanda rummet, hela tiden med närheten till publiken i fokus.
I föreställningen är döden en katalysator som skiftar skepnad och gäckar oss strax utanför ögonvrån.
Vi rör oss i Cirklar.
Vi snurrar med Moder vår - ständigt runt, runt som en dervisch bland stjärnorna.
Låt dig svepas med i en blandning av nykomponerad och gammal musik i nya arrangemang
- sakrala toner med nya steg, texter, rörelser och rytmer i en himmelsk blandning.
Haitisk folkmusik möter svensk, Bo Kasper möter Coldplay, Bellman möter Purcell och Surui-indiansk musik möter Björk.

Spelas konsertsalen , Artisten 13/11 och 14/11 kl 17.00
Biljetter: info@amanda.nu, 0702 035691
Läs mer: www.amanda.nu