Varje dag ser jag dig med nya ögon
Färgstavarna på näthinnan dör och ersätts varje kväll
Du säger
att du inte är rädd för förändring
bara att någon ska stanna och se dig med nya ögon
Se på dig länge och säga:
Jag ser dig
Jag säger
Jag ser dig
rakt genom skärmen, rakt genom charmen, annonser om nonsens
genom hype och skype, genom nätet av törst & nätter av hits
genom sorgeflor och gladpack, horder av talanger och tuttar
genom framsteg och bakslag, bakelse och vämjelse
applikationer och komplimanger
Jag ser dig med mina nya ögon
solglasögon som skyddar mot styrkan i ljuset
av din blick
Cristoffer 10-03-30 kl 00.30
onsdag 31 mars 2010
onsdag 24 mars 2010
Laddar...
Om cirklar och Nalle Puh
Vi går i cirklar. ..som Nalle Puh, när han med kompisarna Ior och Nasse, upptäcker tre spår i skogen, som de upphetsat börjar följa. De gör upp stora fantasier om vad det där kan vara för typer. Efter en stund dyker det upp tre nya, likadana spår.. Aha! Vi går i cirklar, men söker nya spår och riktningar. Tror att vi funnit ett nytt spännande spår, när vi i själva verket trampar runt runt. Låter det deppigt?
Kanske det, men Nasse och gänget hade ju kul på vägen.
Och kanske måste man stanna upp, innan man kan skapa nya, mer utvecklande cirklar.
Men det är skillnad på att gå i cirklar och att sitta i cirklar-
för att inte tala om att sjunga i cirklar.
Att äta kring ett bord. Ingen kan gömma sig. Alla är inkluderade.
Det finns ingen som sitter först eller sist. Högst eller lägst.
80-årsjubilerande indianen Medicine Story säger att en människa behöver tre saker:
en flock, respekt.. och cirklar!
Lyssnarcirklar där var och en får tala till punkt, utan att bli avbruten.
Men också rutiner, ritualer, traditioner, årstider, en tipi.
(att bo i ett runt hus eller indiantält är en fröjd för själen)
Om man ser världen i cirklar finns inga "framsteg", ingen "utveckling". Ingen linjär tidskurva. Inga diagram som sluttar skrämmande, eller berusar sig i höjden mot en evig "tillväxt".
I en cirkel finns bara här och nu. Fokus och centrum är viktiga, inte rörelse framåt/uppåt, snarare inåt/utåt. Livet blir inte en linje som bryts, utan ett fokus som rullar vidare.
Under tiden står vi i kö, tittar in i en rygg, sitter på rad i bussar, bor i lådor, sitter i rader riktade mot skärmar, biodukar och experter.
Vi lyssnar bara på dem som intagit podiet, eller greppat micken.
Vi bygger hierarkier; strukturer där det bara finns upp eller ner, framåt- eller avgrunden.
Att falla som Linus från en linje, är värre än att falla i en cirkel-
där finns ju kanter och folk som tar emot.
Vi har helt enkelt blivit alldeles för fyrkantiga, raka och stela.
Dags att slipa av kanterna!
Att följa sina egna spår i skogen kanske är en bra början..
..eller gå på Amanda´s föreställning Cirklar den 23e april ;-)
/Cristoffer
(lämna gärna några runda ord i kommentarfältet..)
Kanske det, men Nasse och gänget hade ju kul på vägen.
Och kanske måste man stanna upp, innan man kan skapa nya, mer utvecklande cirklar.
Men det är skillnad på att gå i cirklar och att sitta i cirklar-
för att inte tala om att sjunga i cirklar.
Att äta kring ett bord. Ingen kan gömma sig. Alla är inkluderade.
Det finns ingen som sitter först eller sist. Högst eller lägst.
80-årsjubilerande indianen Medicine Story säger att en människa behöver tre saker:
en flock, respekt.. och cirklar!
Lyssnarcirklar där var och en får tala till punkt, utan att bli avbruten.
Men också rutiner, ritualer, traditioner, årstider, en tipi.
(att bo i ett runt hus eller indiantält är en fröjd för själen)
Om man ser världen i cirklar finns inga "framsteg", ingen "utveckling". Ingen linjär tidskurva. Inga diagram som sluttar skrämmande, eller berusar sig i höjden mot en evig "tillväxt".
I en cirkel finns bara här och nu. Fokus och centrum är viktiga, inte rörelse framåt/uppåt, snarare inåt/utåt. Livet blir inte en linje som bryts, utan ett fokus som rullar vidare.
Under tiden står vi i kö, tittar in i en rygg, sitter på rad i bussar, bor i lådor, sitter i rader riktade mot skärmar, biodukar och experter.
Vi lyssnar bara på dem som intagit podiet, eller greppat micken.
Vi bygger hierarkier; strukturer där det bara finns upp eller ner, framåt- eller avgrunden.
Att falla som Linus från en linje, är värre än att falla i en cirkel-
där finns ju kanter och folk som tar emot.
Vi har helt enkelt blivit alldeles för fyrkantiga, raka och stela.
Dags att slipa av kanterna!
Att följa sina egna spår i skogen kanske är en bra början..
..eller gå på Amanda´s föreställning Cirklar den 23e april ;-)
/Cristoffer
(lämna gärna några runda ord i kommentarfältet..)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)